Lars Hulgård: Är ökad nordisk samverkan vägen framåt?

Text: Lotta Solding

Lars Hulgård är professor i socialt entreprenörskap vid Roskilde Universitet i Danmark. På Social Innovation Summit 2018 deltar han i ett samtal om samhällets riskbenägenhet för att hitta lösningar på samhällsutmaningar. För att få saker att hända förespråkar han ökad nordisk samverkan och hoppas på ett nordiskt centrum för social innovation.

 

Är vi redo att ta risker för att hitta lösningar på våra samhällsutmaningar?

– Nej, det tror jag inte att samhället är redo för. Våra samhällsinstitutioner är inte så villiga att ta risker. Det finns till exempel redan i dag ett direktiv från EU som säger att kommuner och regioner ska ta social hänsyn när de upphandlar tjänster, men det är få aktörer som utnyttjar den möjligheten. Många samhällsinstanser har också svårt att förstå hybridorganisationer eller nya organisations- och företagsmodeller. Som jag ser det så behöver vi ett helt ekosystem för social innovation för att vi ska se något hända. Och då menar jag ett ekosystem som omfamnar allt från utbildning till samhällsinstitutioner på samtliga nivåer till den finansiella världen. Och det är EU som borde sätta ramarna för detta ekosystem.

 

Vad gör vi i väntan på att detta sker?

– I Norden finns det en fin tradition av att lösa de samhällsproblem som vi ställs inför. Vi är också duktiga på samarbete mellan sektorer och över gränser. Vi i Norden borde helt enkelt bli bättre på att re-lansera ”den svenska välfärdsmodellen”! De nordiska politikerna måste samarbeta och jag tror att det finns intresse för det. Vi behöver ett nordiskt centrum för social innovation!

 

Vilka trenderna ser du inom social innovation?

– En aktuell trend är att koppla social innovation tätare till ekonomisk utveckling och praxis inom en rad olika verksamheter. Det är intressant eftersom det var via bred samhällsinnovation som social innovation en gång startade, medan den här trenden snävar in begreppet. Den andra trenden jag ser är att social innovation i dag antingen följer ett starkt eller ett svagt spår. I den starka formen ser jag social innovation med fokus på helhet, långsiktiga processer, sociala värderingar och ”empowerment”, medan den svaga mer ser till slutresultat och slutvärderingar. Den tredje trenden handlar om att social innovation i dag används till såväl stadsutveckling, eller för all del global utveckling, som landsbygdsutveckling. Social innovation kan handla om allt från FN:s globala mål till utvecklingen av en liten by och används i dag som ett verktyg för att ta sig in på nya områden eller marknader.

 

Vilka är de största hindren respektive möjligheterna för social innovation?

– Jag ser begreppet ”Making it big” som både en möjlighet och ett hinder. Många har högsvävande planer för vad de vill göra, medan praxis ofta är diffus. Här tycker jag att vi snarare skulle använda oss av begreppet ”Making it deep”, som är något helt annat. De sociala innovationer som jag menar fungerar bäst i dag är alla lokala och arbetar ofta enligt konventionella affärsmodeller. Det handlar om att se sig själv i sitt sammanhang och att gräva där du står. Nu talar jag visserligen mot en av trenderna jag nyss nämnde, men ja, så är det. Vilket i sin tur leder mig in på ytterligare en trend, som handlar om att förstå andra eller nya system och affärsmodeller, till exempel solidaritetsekonomin och kollektivt ägande.